Inför de årliga kvotförhandlingarna hade EU kommissionen förslaget ett total stopp för strömmingsfisket i Bottenhavet, men när det var färdigförhandlat så beslöts ett tak på 55 tusen ton till det kommer innevarande års outnyttjade kvoter som då läggs på de 55 tusen tonnen. Det vill säga 10 tusen ton för Sverige och 45 tusen ton för Finland. Innevarade år har Finland fiskat hitintills ca 46 tusen ton och Sverige 10 tusen ton så man kan fundera om det blir något minskat fiske nästa år. Anledningen till att Sverige inte följer kommissionens förslag är enligt regeringen att kustfisket ska kunna fortsätta att fiska. Men är det så, nej av de 10 tusen tonnen behövs 800 ton av kustfisket i Sverige det vill säga 8 % resterande 92 % får fiskas av det storskaliga fisket. I Finland har den in fiskade mängden fisk minskat årligen de senaste 6 åren men det lossas man inte om utan skyller på dåliga kvoter trots att man inte fyller dem. Vi kustfiskare har under de tre senaste åren larmat om dåliga lekar och infiskningen har sjunkit med 75 % på den vårlekande strömmingen vilket borde stå för en fjärdedel av lekbiomassan i Bottenhavet skulle detta i sin tur lett till en mycket större minskning av kvoterna. Miljörörelsen som förordat fiskestopp för de storskaliga som nu i slutet av augusti ordnade ett nytt MSC märke åt de finska trålarna samtidigt som WWF:s fiskeguide har rött ljus för den garnfångade strömmingen efter kusten. Den odlade laxen som med gult ljus matas ofta med fiskmjöl gjord på rödlistad strömming. Från regeringen, politiker och miljörörelsen så säger man sig att värna om det kustnära fisket men handlar tvärt om.
