Mycket obefogat krångel

I mitt förra blogg-inlägg försvarade jag yrkesfiskares rätt att själv bestämma hur mycket (eller lite) de behöver tjäna för att hålla på med sin verksamhet. Detsamma gäller alla småföretagare.

Det finns olika slag företagsstöd, som även yrkesfiskare kan få del av. Det kan vara väl använda pengar om det kan hjälpa till att utveckla livskraftig verksamhet som kan stå på egna ben. Jag hör inte till dem som tycker att olönsamma företag ska hållas vid liv med offentliga medel. En fri marknadsekonomi betyder emellertid för mig att det ska finnas stort utrymme för att driva näringsverksamhet på olika sätt,

Kustfiskare i södra Norrland upplever alltför ofta att kontroll-, avgifts- och regelsystem är anpassade till det storskaliga fisket, vilket gör att det småskaliga fisket missgynnas.

På samma sätt som inom andra branscher blir kontrollavgifter oproportionerliga, eftersom de bygger på principen att det kräver ungefär lika stor arbetsinsats av myndigheterna att kontrollera en liten verksamhet som en stor.

Till en början motarbetar systemet nyetablering. Den svenska fiskeflottan får inte bli större. Även om du bara tänker fiska yrkesmässigt med en liten femmetersbåt så måste du köpa rättigheter från någon skrotad båt. Båten behöver inte vara särskilt stor för att det ska handla om kostnader på flera hundra tusen kronor.

Och det är inte antalet båtar som ska hållas oförändrat, utan tonaget. Den som vill köpa en stor båt kan alltså köpa in rättigheter från en mängd mindre skrotade båtar. På det sättet minskar ju drastiskt antalet mindre båtar som kan nyetableras.

Speciellt för fisket är ju den rigorösa kontrollen för att säkerställa att inte mer fisk plockas upp än de bestämda fiskekvoterna. Det räcker att du fiskar lax med en liten femmetersbåt, så måste du rapportera i förväg vilken tid du ska åka ut för att fiska – och när du ska komma i land, Redan ute på havet måste du rapportera hur stor fångst du har. Om det inte sköts på rätt sätt väntar kännbara böter.

Sådan kontroll är kanske motiverad för stora båtar, men det administrativa krånglet kan knappast stå i proportion till hur mycket det småskaliga fisket kan överskrida kvoterna.

Det senaste tillskottet för yrkesfiskarna är den registeravgift på 2 500 kronor som Transportstyrelsen tar ut per år för varje fiskebåt. Då handlar det inte om några fartyg! Det räcker att båten är fem meter! Kustfiskarna i vårt område har ofta två båtar i olika storlekar för olika behov, ibland fler.

För varje båt ska det sedan upprättas ett egenkontrollprogram. Syftet är att garantera säkerheten, vilket naturligtvis är bra, men det innebär ännu en betungande administrativ uppgift för fiskaren som behöver all tid och kraft för att få sin verksamhet att gå ihop.

Förra året började hårdare regler att gälla för kustfisket i Bottenhavet, både vad gäller när, var och vad som får fiskas. Det positiva var konstaterandet att yrkesfisket inte egentligen behöver begränsas, eftersom det är så litet. Det är fritidsfisket som kan vara skadligt.

Kustfiskeplanen hade kunnat göra allt yrkesfiske fritt, men nu krävs ändå att yrkesfiskarna lägger ner arbete på att söka dispenser.. Det finns också utrymme för länsstyrelserna att frångå den princip som fastslås i planen.

Jag har svårt att överhuvudtaget förstå vitsen med alla dessa regler och avgifter för det mest småskaliga fisket. Jag håller med Dennis Bergman i Norrsundet och andra kustfiskare. Alla båtar under tolv meter borde kunna undantas från allt sådant!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *