Alla kan äta strömming i jul!

Alla kan äta strömming i jul!

Hur kan jag då uppmuntra människor att äta giftig fisk på sitt julbord?

Naturligtvis ska man ta forskarnas varningar på allvar, men när det gäller dioxin i strömming så tycker jag att allmänhetens rädsla fått helt andra proportioner än vad som egentligen sägs.

Det har alltid bara varit barn och kvinnor i fertil ålder som varit riskgrupper i Livmedelsverkets kostråd.

Övriga kan enligt samma kostråd äta strömming en gång i veckan. I dagens Sverige är det mycket få som ens är i närheten av en sådan konsumtion.

Men Livsmedelsverket uttalar inget totalförbud ens för riskgrupperna. Rekommendationen för dem är är högst två till tre gånger per år.

Alla svenskar kan alltså med myndighetens välsignelse äta strömming både på jul-, påsk- och midsommarbordet!

Livmedelsverket har regeringens uppdrag att informera befolkningen om riskerna, men när kostråden påverkar en hel bransch så mycket, tycker jag att Livsmedelsverket också borde ha en skyldighet att informera om den konsumtion som bedöms som ofarlig!

Pappers- och massaindustrin kräkte ut gifter i Bottenhavet och Bottenviken i mitten av 1900-talet. Även om industrin nästan kommit till rätta med sina utsläppsproblem, är det ju tyvärr så att mycket av gifterna finns kvar i havet.

Det har ändå funnits olika uppfattningar om hur höga halterna varit i fisken. Yrkesfiskarna själva har tagit prover och oberoende institut har visat på lägre nivåer än de officiella. Tyvärr har Livmedelsverket inte varit öppna för dialog. För ett antal år sedan skrev myndighetens företrädare till och med en insändare i lokalpress som avfärdade de avvikande resultaten med maktspråk och skrämselpropaganda.

Nu verkar alla ändå överens om att halterna sjunkit de senaste åren. Problemet är bara att de europeiska instanserna då lägligt är i färd med att sänker gränsvärdena, så att strömmingen och havslaxen trots den tydliga förbättringen inte klarar kraven.

Men bättre har det i alla fall blivit!

Ingen vanlig sill!

Julborden dukas nu upp.

Tidpunkten kunde knappast vara bättre vald för att starta en ny blogg om det småskaliga kustnära fisket i södra Norrland!

Inlagda sillar med alla tänkbara smaker trängs på våra julbord, men de traditionella strömmingsrätterna är ofta något annat, lökströmming, rullströmming, strömmingsflundra, böckling, gravad strömming, kaviarströmming, strömmingslåda…

Strömming var ju för drygt 50 år sedan en viktig del av matkulturen i större delar av Sverige, men alla känner inte till att strömming i stort sett bara går att fiska i Bottenhavet och Bottenviken, jämfört med sill som ju finns i stora mängder i världshaven.

Bland dem som känner till den geografiska begränsningen, finns ändå missuppfattningen att strömming bara är ett annat namn för sill. Ibland serveras stekt strömming på lunchrestaurangen och jag måste fråga om det verkligen är strömming, för det ser ut som sill och smakar sill. Det värsta jag sett är livsmedelsbutiken i Hälsingland som annonserade om Västkustströmming!

Även om strömming och sill i dag räknas som samma art, skiljer sig strömming på flera sätt från vanlig sill. Den är anpassad till Bottenhavets lägre salthalt. Den är mindre och framför allt magrare än den vanliga sillen. Du kan läsa mer på: https://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/djur/fiskar/sillellerstromming.216.html

Det är förstås svårt att säga exakt var gränsen för strömmingen går. Förr sas det att gränsen mellan sill och strömming gick vid Kalmarsund. När strömming blev ett skyddat varumärke, så sattes kravet att den skulle vara fiskad från Ålands hav och norrut i Östersjön.

Ibland kan jag förstå varför affärer och restauranger marknadsför sill som exklusivare strömming. Visst finns det storskaligt trålfiske en bit ut från Södra Norrlandskusten, men den strömmingen använts bara till fiskmjöl. Det är nästan omöjligt att få tag i storskaligt fiskad och filead strömming. Den kan möjligen importeras från Finland.

Så om vi vill ha strömming på julbordet, så behöver vi det norrländska, småskaliga, kustnära fisket!

Yrkesfiskarna är också själva med och håller mattraditionen vid liv, eftersom nästan alla har sin egen förädlingsverksamhet. I höst hölls SM i Mathantverk i Högbo, Gästrikland och flera fiskare i det här området erövrade medaljer för sina produkter.

Med den här bloggen vill vi lyfta fram det småskaliga, kustnära fiskets betydelse och utvecklingspotential, samtidigt som vi vill visa på de hinder som hotar att istället ta död på en liten yrkeskår.